Lillkillen är sjuk!

Igår när jag kom till Ahmed möttes jag av en blankögd Zacke som vägrat äta under dagen.. Allt han hade fått i sig var glass och banan. Under kvällen vart allting mycket värre och han var mammigare än någonsin! Jag fick hålla mig inom räckhåll hela tiden för så fort han såg mig vända ryggen gallskrek han. Jag tog en lång promenad med honom så att han skulle lugna ner sig lite medan Ahmed åkte till Apoteket för att handla alvedon och näsdroppar. Och mycket riktigt vart han lugn av promenaden, han tokslockande.. Satt kvar i kvällsolen tills Ahmed dök upp igen.

Och hur har då natten varit.. Jo det ska jag förklara för er! Eftersom Zacke slocknade i vagnen fick han vara uppe lite längre. Gav honom näsdroppar och alvedon, lite välling och ganska mycket vatten eftersom hans feber bara ökade och ökade.. Efter många sövningsförsök somnade han till slut. Från 23.00 till 00.40 sov han och sen var han vaken till 05.20. Han försökte verkligen att sova! Han låg och vred och vände sig, somnade 2 sekunder men vaknade av hans täppta näsa hela tiden. Inte kunde han ligga på sida och nappen var bara att utesluta. Bara det gjorde saken så mycket värre! Efter att han somnade vid 05.20, gjorde jag också ett försök till att sova.. Men vart väckt lika snabbt, 06.10 ville Zacke gå upp igen och att försöka söva om var det inte på tal om.. Så jag har alltså sovit i max en halvtimme inatt. Som jag sa var Zacke mammigare än någonsin och att Ahmed skulle ta honom var det inte ens att tänka på. Och än har jag inte sovit.. Pust! Fast mig är det inte synd om.. Just nu tänker jag bara på min lilla kille!

Under dagen har det kommit och gått, han äter lite grann, dricker vatten men sover gör han väldigt oroligt! Han blir ledsen hela tiden och jag vet nästan till 100% var det kan vara som ligger bakom det här! Öroninflammation. Han kan inte sova på sidan, inte svälja och han blir jätte ledsen om trycker han på örat.

Ringde sjukhusrådgivingen och dom tyckte att det var jätte viktigt att någon kollade på Zacke idag. Men eftersom han är så liten (under 1 år) kan vi inte åka till närakuten. Istället kommer det hem en doktor (jour) till oss ikväll och kollar. Vilken lättnad! Hade inte varit poppis att sätta honom i en bilbarnstolen just nu vill jag lova..

Nu ligger han och sover.. Min lilla kille! Fy vad jag hatar sånt här!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0