Trots!!
Idag har min skitunge varit trotsigare än trotsigast. Trots, trots, trots och åter trots..... Ibland vet jag inte hur jag ska orka. Jag vill ju inte ge med mig heller när det är någonting han inte får för det lär han sig ganska snabbt av och utnyttjar det gärna. Det gäller att vara benhård! Men när det bara är skrik o bråk och ännu mera skrik och bråk känns det som om hela mitt huvud ska explodera i molekyler. Tur att det finns - mellan dom där bråkiga stunderna - väldigt bra stunder då han är världens sötaste.
Lilla busiga snoris... :)
Update: Mitt förra inlägg har ingenting med det här att göra. När Zacke härjar o trotsar med mig så gör det inte att jag blir irreterad, snarare orklös. Men som vanligt när man är orklös och har noll krafter kvar så ska det ju självklart kryddas på ÄNNU mera, denna gång med väldigt irreterade saker. Men som sagt, förra inlägget har ingenting med det här att göra! :) Solong!
