Maria

Förra våren (3 månader efter min mammaledighet) så fick jag äntligen ett jobb. Ett svinbra jobb enligt mig. Trivdes som fisken i vattnet och det vart många utekvällar med arbetskollegorna. Efter ett par månader så började jobbet att bli pest och pina (ursäkta) och fick höra "det" och "det" från olika personer. Nu vet jag inte om det ens stämmer visserligen men det gjorde så att jag slutade att trivas. Zacke började vara sjuk nästan varannan vecka vilket gav mig SJUKT mycket VAB (vård av barn) dagar.. Så hamnade väll lite på kant.

Jag började jobba kl 07.00 på morgonen och hade inte fått någon dagisplats. Min storasyster (som var mammaledig ett par veckor in på sommaren) fick vara "dagmamma" åt Zacke fram till i slutet på Juli. Vilket innebar att jag var tvungen att väcka min ettåring kl 5 på morgonen för att sedan kl 05.45 cykla några kilometer till min storasyster och sedan lämna honom där. Gick hyffsat bra förutom taskigheten att väcka honom så tidigt.

När min syrras mammaledighet gick ut fick jag tag på en annan "dagmamma" (en kompis som var arbetssökande just då) som bodde i samma område, morgonen förändrades alltså inte men hade ändå turen att fixa det på det sättet. Höll på så under hela sommaren. 

I början på oktober så tog hans pappa över dagarna istället. Vilket gav oss en rejäl sovmorgon. Jag behövde inte väcka Zacke förrän 05.30 på morgonen för att sedan knalla ut till bussen 06.30. Hans pappa hämtade honom i stan och lämnade honom sedan när jag slutade igen.

(Januari) Någonstans här fick Zacke dagisplats!!!!!!! Äntligen!!!!! Det dagiset öpnnade dock inte förrän kl 07.00... MEN eftersom att jag bodde hemma hos mina föräldrar då, så erbjöd sig min pappa att lämna honom på dagis på morgonarna. YES!!

Det behövdes aldrig för jag fick en egen lägenhet!!!!!! Herre så glad jag var, helt upp i taket! :D Någon vecka efter det så vart jag uppsagd från jobbet. Fick endast jobba 1 månad till, sen gick mitt "vikariat" ut. Jag jobbade där i 9 månader... Allting gick neråt igen.

MEN det löste sig med lägenheten iallefall då jag flyttade ihop med Zackes pappa. OCH jag skaffade mig ett nytt jobb som jag älskade!!! Jissus!

Allting flöt på, nu hade jag i stort sätt allt. Dagis, Lägenhet, Arbete. Dom tre tingen som jag hade kämpat för hur länge som helst!!! Det var obeskrivligt hur glad jag var!! Ett bra dagis till Zacke, en lägenhet som jag trivdes i och ett arbete som det var kul att gå till. ALLT VAR SÅ BRA!!

Jag bodde där i 3 månader. Sen funkade det inte längre. Jag och Zacke fick flytta hem till mina föräldrar igen. Där vi bor just nu. Jag kunde inte heller ha kvar mitt arbete då arbetstiderna inte funkade med dagis öppetider. 9 - 17 mån-tors var mina arbetstider. Dagis stänger 17. Han går på dagis en mil utanför Uppsala och mitt jobb ligger mitt i Uppsala. Jag skulle inte vara där ute förrän vid 18.00, har inget kökort... Men så är det att vara själv med ett barn. Man har ingen att bolla med, man kan inte dela upp sysslorna och man kan som sagt inte jobba som man vill. Jag får visserligen sjukt mycket hjälp av min familj med det mesta och det är jag SÅ tacksam över.

Lägenhet och Arbete, POFFF borta... Nu är jag på ruta 1 igen. Det ända som är skillnaden mot 1 år sen är att jag har dagisplats till Zacke. Resten är likadant och det står lika still.. Mitt boende försvann, mitt arbete KUNDE jag inte jobba på. Det sved. Ordentligt. Det svider fanimej fortfarande även fast det har gått två månader sen jag flyttade därifrån.

Nu kanske ni förstår att jag är bitter stundvis.... Jag har fastnat i det här och jag orkar helt ärligt inte ta mig någonstans. Mina rutiner just nu är att hämta/lämna (09.30-13.30 mån-tors) Zacke på dagis. Blir även lite fest då och då, men knappt det är kul längre. Jag känner mest att jag kan tänka på annat då och mitt umgänge får mig alltid att skratta!

Jag har skrivit såhär långt och ändå så är det bara en enkel, ytlig förklaring? it sucks..


UPDATE: Det här är första gången jag är såhär öppen i bloggen men va fan? Allting verkar ju komma ut ändå. Räknar med att minst hälften som läser den här bloggen redan vet alltihop.. Dom har bara fått höra fel förklaring.